Axel Demborg ställer ut i vårt självorganiserade galleri Centrifug.

Jag har växt upp i närheten av konst. Många av mina tidiga minnen med släkten utspelar sig på min mosters olika vernissage och utställningar där jag storögt knaprade på salta pinnar och förundrades över saker jag inte förstod. Mina föräldrar tog snart fasta på den där storögdhetenoch ordnade med vernissage hemma i hallen över de små verk från bilden jag släpade hem i en pärm vid terminssluten i grundskolan. Jag hade dock svårt att identifiera mig med konsten, jag hade från en tidig ålder bestämt mig för att jag skulle vara naturvetare, ingengör, uppfinnare, och i mitt omogna sinne stod detta i direkt konflikt med konstens friare natur.

Det tog mig alltså lång tid att samla modet att själv skapa konst. Att själv vara konstnär, en titel jag även idag vid min första soloutställning bär med ett visst obehag. 16:47 den tolfte oktober 2019 var det dock något som förändrades i mig. Jag hade precis satt upp speglar på ett par oklara metallskivor i Bergshamras tunnelbana och insett att detta råkade bli något större än jag hade avsett. Under titeln “Sju års lycka” blev dessa anspråkslösa IKEA-speglar till konst och ett par främlingars reaktioner i sociala medier förvandlade mig till konstnär. Att SL då gjorde en annan tolkning och kallade speglarna för nedskräpning och mig vandal innan de prompt städade bort det hela bekom mig inte alls då. För mig hade bitarna fallit på plats och linjen som höll mitt ingenjörsjag från mitt konstnärsjag lösts upp och som ett helare jag hade vi ett nytt universum att upptäcka.

Välkommen in i en del av denna upptäcktsfärd där jag med verktygen jag behärskar ― kod, lödkolv och 3d-rendering ― försöker utforska ting och tankar som intresserar och roar mig. Jag hoppas genom detta att återbetala lite av den storögdhet jag begåvades med som barn till dig som besökare.